Tag Archives: Kevinfallet

Vi kan inte alltid “bara” vara människor

I det flitigt omskrivna Kevin-fallet är rättssäkerheten på tapeten igen.

På presskonferensen den 19/5 uttalade de misstänkta bröderna att de ville ha en ursäkt av dåvarande förundersökningsledare Rolf Sandberg om vidare utredning frikänner dem från mordet. Det lär vara det minsta de förtjänar den dagen.

När man sett dokumentären av Dan Josefson slås man av många saker. Det är rörande att se föräldrarnas förtroende för myndigheterna och lika upprörande är det att se hur den missbrukas. Tanken med myndigheterna, och kanske då i synnerhet Polisen, är att det där ska finnas en målmedveten strävan efter att agera på ett oklanderligt vis enligt lagar och praxis samt därigenom förvalta medborgarnas förtroende väl.

I slutet av Josefssons dokumentär sitter man i ett hav av frågor. Det finns hur mycket som helst att fundera på och ifrågasätta, men en röd tråd genom nystanet är de ansvarigas alltmer framträdande desperation och vilja att få ett slut på det hela. Det fanns en press från samhället att få det uppklarat, människor var rädda och det var ett speciellt fall. Att om och om igen återvända till ruta ett under de omständigheterna kan nog närmast liknas vid en mardröm. Sandberg uttrycker i dokumentären att han en period på grund av pressen inte sov om nätterna, så nog hade marritterna förpassats till ljusets timmar. Det är lätt att tänka sig in i deras situation. Men är det inte så att de människor som ges förtroendet att skapa trygghet, rättvisa och ordning för medborgarna arbetar där de arbetar för att de ska sköta den viktiga uppgiften med professionalism, objektivitet och kunskap?

När en av de ansvariga förhörsledarna, Anders Forsman, fick se det sista förhöret så var hans omedelbara reaktion att det var fel gjort, och någonstans så var väl det den enda ljusglimten i hela dokumentärserien – till skillnad från de andra som gärna ville lägga locket på, och kände sig pressade mot väggen i stället för att möta det odiskutabla faktum att de slutsatser som dragits utifrån förhören är under all kritik.

”Vi är bara människor” är ett vedertaget uttryck, och visst är det just det som man slås av när man ser de där förhören i Arvika för 18 år sedan. Men det spelar ingen roll, för inom vissa delar av vårt samhälle krävs det mer än så. På dessa områden krävs det att man på sitt arbete kan lägga saker såsom andras förväntningar, prestige och rädsla för att misslyckas åt sidan. Polismyndigheten bör åtminstone ligga mycket högt på listan av dessa samhällstjänande arbetsplatser där just detta förhållningssätt är a och o, och därför borde Rolf Sandberg ge de drabbade en ursäkt oavsett om ett frikännande äger rum eller inte.

Kanske kan också detta fall ge allmänheten en tankeställare om att det ofta är av vikt att låta myndigheter som Polisen arbeta i lugn och ro, utan ett panikartat samhälle som ställer krav på snabba svar.

Man blir i alla fall glad i själen å brödernas vägnar som högst troligen kommer bli frikända, men samtidigt är det på sin plats att skänka en tanke till Kevins anhöriga som nu befinner sig på ruta ett igen – med många år förflutna och en minskad möjlighet att få visshet om vad som faktiskt skett.

 

Posted in Uncategorized | Tagged , , , , , | Leave a comment