Introduktion

Den här hemsidan finns till av egentligen en enda anledning; den ska belysa vad som händer när fel som begås av myndigheter inte rättas till.

Det finns nog en del som skulle vilja, och kanske till och med försöker, avfärda mig och det jag berättar om med argument som att jag skulle vara bitter, hämndlysten och allmänt hatisk mot samhället och de personer som förstört mitt liv. Att jag vill misskreditera människor jag anser har gjort mig illa. Att det är därför jag kämpar för att få ut min och min brors historia.

De har fel.

Anledningen till att jag skapat den här sidan är för att det helt enkelt är det mest självklara att göra. Jag har svurit om och hatat alla ansvariga människor så mycket under hela min tid som omhändertagen av de sociala myndigheterna att det räcker så. Med åldern kommer insikter. Det praktiska tänkandet. Helhetssyn.

Det enda viktiga för mig i dag är att det inte ska passera obemärkt. Jag, min bror och far ska inte ha fått våra liv förstörda för ingenting. Folk måste få veta hur opålitliga myndigheter i Sverige kan vara, hur många barn som far illa och vad som egentligen sker med den där ungen i området som försvann en dag. Den som socialen tog.

I dag står jag på egna ben, försöker skaffa mig en normal tillvaro, fokusera framåt.

En del människor kommer namnges på den här sidan, andra inte. De som namnges finns med av en enda anledning — de måste skrivas om för att de är en del av historien, en del av kedjan. Fattas en bit finns det inte längre ett sammanhang. En del av människorna har bara passerat, och det finns ingen anledning till att de då ska benämnas något närmare.
Faktum är att jag inte ens tycker om att den här webbsidan finns. Är det något som jag hatar så är det att jag just nu sitter och skriver det här inlägget. Pappershögarna bredvid mig. Jag sitter här, snart 19 år gammal, och känner att jag måste dela med mig av en värdelös uppväxt, ett liv som aldrig funnits. En mamma och en småstad i Värmland valde för ett antal år sedan att skapa något. De valde att experimentera med liv — liv de tycktes anse var dockor utan ett inre. Mig och min bror, se till att vi präglades av misshandel och ohanterlig smärta, förvandla våra identiteter till trasiga minnen av ett livslångt kaos.

Därför sitter jag nu här med ett inre tvång till att gå igenom många tusen sidor av smärtsamma minnen och berätta om dem. Förklara hur allt gick så fel. När det är gjort så kan jag åtminstone veta att jag inte bara lät allt passera i tystnad, att jag åtminstone försökte få fram att bara för att åren går så är inte det som skett borta. Jag kan veta att jag försökt belysa problem i samhället som drabbar så många fler än mig, att jag kanske kan ge någon sorts röst till de barn som inte orkar eller kan berätta om det.

svart - Kopia

Kommentarerna förhandsgranskas ej och tillhör annan databas än denna hemsida. Alla kommentatorer ansvarar därför för sina egna inlägg. Samtliga uppmanas att hålla god ton och följa svensk lag.