Juli 2014

Nu har mer än halva sommaren gått, och jag är klar med två (snart tre) av sommarterminens fem kurser. Det har varit stressigt och påfrestande eftersom det inneburit i princip tre prov och uppsatser per vecka som ska skickas in och pluggas till. Jag satsar dessutom på högsta betyg i den mån jag hinner, så det har varit extra mycket arbete. Midsommar blev ett andningshål, men det fick jag sota för senare i och med att studierna blev försenade. Sena nätter, sömnbrist, mer stress än vanligt, men det har lönat sig i två A:n som slutbetyg i de färdiga kurserna. Den tredje ska jag nu i veckan ha en slutgiltig muntlig examination i och hoppas på någorlunda högt betyg även i den.

Det är skönt att ha mycket att göra. Hjärnan tvingas lägga resurserna på annat än ångestbildande tankekedjor, men samtidigt så är det från och till svårt att orka med när måendet i grunden är en total katastrof. Den monotona tillvaron jag lever i just nu förbättrar det inte heller, men i det långa loppet så kommer saker och ting bli bättre av att jag pressar mig själv en gång till. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig själv. Det är nämligen svårt att överhuvudtaget ens gå upp om morgonen om man inte inbillar sig själv att livet har någon form av mening. Ett värde har det alltid, framförallt genom de små stunderna man upplever att man tycker om att vara just där, just då och att man inte analyserar alltför mycket. Men en mening?

Jag längtar till dagen jag skaffat mig körkort. Packa in hundarna i bilen och bara ge sig av på spontana långväga utflykter när man känner att den där kritiska punkten närmar sig då man inte längre klarar av den återkommande verklighetens mönster. Kanske ge sig ut och vandra i vildmarken, bland fjäll, och bara stänga ute resten av världen för ett tag. Med tanke på hur dyrt det är med kursmaterial så lär inte den dagen komma på ett tag, men så småningom. Och även en så pass, enligt många, “liten” sak att sträva efter fyller dagarna med lite produktivare agerande.

Dagen jag har möjlighet att resa dit jag vill i världen är en ständigt återkommande motivation, även om den ofta känns mycket avlägsen. När jag var yngre, och speciellt under tiden jag satt på Folåsa, tänkte jag alltid att om jag aldrig fick komma hem igen, och om allt jag någonsin brytt mig om var borta den dagen jag fick komma ut eller blev “fri” igen, så skulle jag sätta mig på ett plan till ett land långt ifrån Sverige och aldrig komma tillbaka. Inte ha kontakt med någon härifrån annat än väldigt specifika, bara försvinna ifrån precis allting. Hade det inte varit så att jag begränsats av att stå på bar backe — utan eget hem, pengar, allt, när jag kunde komma tillbaka till samhället igen förra året efter tre års flykt och liv som gömd så hade det nog blivit verklighet.

Man letar alltid efter nya livsdestinationer och delmål att sträva mot, och det klassiska uttrycket “lev i nuet, livet är det som sker under tiden du skyndar framåt” passar inte oss alla. Känslan av att kombinationen av det förflutna och det där nuet inte ger dig det du behöver för att leva går inte alltid att skaka av sig, och då finns det bara en sak kvar att fokusera på; framtiden. Vissa förblir sökande hela livet, medan andra vid någon tidpunkt känner sig tillfredsställda med den vardag och små ljuspunkter de skapat.

Lite bilder från senaste tiden.

2014-06-23 23.45.53

 

2014-07-15 17.03.59

2014-07-15 19.49.51

2014-06-26 20.36.39
Från ett seminarium om teknikens framfart och betydelse med föreläsare Hannes Sjöblad. Mycket intressant föreläsning som får en att inse att olika former av transhumanism samt att singulariteteten inte är så långsökt som det kan tänkas.

DSCF0217

DSCF0328

Kommentarerna förhandsgranskas ej och tillhör annan databas än denna hemsida. Alla kommentatorer ansvarar därför för sina egna inlägg. Samtliga uppmanas att hålla god ton och följa svensk lag.
This entry was posted in Vardag and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.
  • Lena Buhr

    Lilla Ängel Du…..när vi har det svårt eller känner ångesten flöda upp ur våra innersta, så lyssnar vi till Jon Henrik ♥ fattar liksom inte. Hur kan en typ ‘vanlig’ kille få en att må så bra trots att tårarna förlösande bara forsar fram!? Den mannen är inte som andra på något jäkla vis…..många av oss har traumatiska upplevelser från barndomen, märkt av andra vuxna….å när vi delade länken till Jon Henrik, fick vi höra av MOGNA och BALANSERADE vuxna, att känslorna bröt sig loss, kom upp i en strid ström men löste en helt…totally crazy and totally Amazing, amazingly, comforting…..try him out……♥…♥

    • http://filipstadsfallet.com/ MelindaNorberg

      Visst är han fantastisk! Jag tycker om flera av hans låtar, och det är verkligen bra att han blivit så pass känd som han är. Det förtjänar han. Det enda riktigt bra Talang Sverige har levererat de senaste åren.

  • Fredrik

    Hej, jag läste artikeln i NWT idag och kom ihåg att jag läst om dig (er) tidigare. Läste vidare vad du skrivit här och det är en trist historia, där flera inblandade har skäl att rannsaka sina motiv och hur de agerat genom åren. Men hur som helst så hoppas jag att du Melinda finner kraft att gå vidare, det är det viktigaste. Av det jag läst får jag intrycket av att du är en bra människa. Jag ser att du bearbetar på ett bra sätt och går vidare. Jag är imponerad av ditt sätt att skriva och formulera dig. Du har en framtid där. Jag har genom åren lärt mig att när jag själv har det jobbigt så fungerar det att hjälpa någon annan som kämpar, flyttar fokuset och ger glädje tillbaka istället. Jag önskar dig lycka till med allt du har framför dig. Jag hoppas du finner en hjärtevän att dela livet med om du inte redan har gjort det. Jag var ensam länge, hade svårt att hitta någon som “passade” för mig, jag gav upp, men en dag så stod hon plötsligt där och nu är jag gift med en kvinna som jag älskar och som dagligen gör mig förundrad.
    Hälsningar Fredrik som inte känner dig men som läst om dig.

    • http://filipstadsfallet.com/ MelindaNorberg

      Hej Fredrik. Tack för att du tog dig in här och skrev en kommentar. Jag har tagit till mig det du skrivit, och glädjer mig åt att du funnit kärlek i livet och verkar ha tagit dig förbi det tunga. Ha det bra! Mvh Melinda

  • Bonus mamma

    Kära Miranda. Ja skulle vilja berätta allt skit jag känner till kring skolåren ja jobbade i Filipstad kommun. Så mycket hymmel o skit. Ja kommer nog kontakta nwt. Ha så gott du kan

    • http://filipstadsfallet.com/ MelindaNorberg

      Hej! Du får gärna skicka ett mejl till mig om du vill, melinda.norberg@outlook.com är adressen. Annars är det nog en bra idé att kontakta NWT. För mig vore det ultimat om många som har erfarenheter av kommunen på ett eller annat sätt delade med sig av sina erfarenheter, för jag vet att det inte bara är inom socialförvaltningen bristerna finns. Ha det gott du också!

  • Stefan Borg

    Hej Melinda, låt mig få tipsa dig om en bok som räddade mig tillbaka till livet när barndomens kamp för överlevnad var överstånden och alla livsmöjligheter som framtiden hägrade med närmast avskräckte mig och fyllde mig med ångest. Det krävs kraft för att hantera den frihet som möter oss alla i din ålder, kraften att avgränsa, kraften att fokusera, kraften att välja, och kraften att tro att mitt lidande har en mening som överstiger min egen fattningsförmåga; att det finns kärlek bortom lidandet. Så, om du inte redan har gjort det, läs Bröderna Karamazov av Dostojevskij. Den gav mig kraften att se framtiden an med tillförsikt, och hoppet om att liv, liv i överflöd också skulle bli min arvedel en gång. Den som har suttit i fängelse vet att det är mycket svårare att ta emot än att ge bort och att den största risken består i att man inte kan hitta nyckeln till att låsa upp om sig själv efteråt; Dostojevskij var det, som gav mig den nyckeln. Så, läs boken, gå upp i det eviga dramat om friheten, lidandet, kärleken och om Guds mening med våra liv, så kanske du hittar en eller annan nyckel — i alla händelser har du inget att förlora, bara allt att vinna… Och vill du diskutera boken så hör gärna av dig: stefan.borg[snabela]horby.nu Många varma hälsningar! /Stefan

    • http://filipstadsfallet.com/ MelindaNorberg

      Hej Stefan! Tack för ditt förslag och att du delar med dig av egen erfarenhet. Jag ska läsa boken, det kanske tar ett tag eftersom jag just nu har näsan begravd i studieböcker för det mesta, men så småningom. Ta hand om dig. Mvh Melinda

  • Görel

    Det går inte med ord att beskriva vilken sorg och ilska jag känner av att ha läst igenom din blogg. Många i liknande situationer kommer ha stor nytta av ditt oehörda jobb här och din pappa som bidragit till ditt språk ska vara stolt.
    All lycka till dig och dina nära, kommer självklart följa dig här.

    • http://filipstadsfallet.com/ MelindaNorberg

      Tack Görel! Jag är glad att du läst och kommer fortsätta göra så.