Bakgrund: “Hjärntvättens” födelse

Något som med tiden blev en väldigt central del i min mammas historia och myndigheternas ständigt ändrade skäl till att agera så vidrigt som de gjorde, var den påstådda ”hjärntvätten” som min far enligt dem skulle ha utsatt mig och Daniel för. I det här inlägget ska jag förklara när  och hur den lögnen tog form, vilket är många år innan vi omhändertogs, och rörde egentligen inte mig och Daniel till en början.

När min mammas bror, Christer Widegren, och deras mor (d v s min mormor) fick reda på att min mamma börjat berätta om den incest och misshandel som pågått i deras familj och släkt hände något. Jag kommer fokusera mest på Christers handlingar, men i papperen jag lägger ut kommer ni även få läsa om min mormor Marianne.

Anledningen till hans reaktion, vilken ska beskrivas strax, går endast att spekulera om. Jag kommer presentera mina teorier, men det är inget jag egentligen kan bevisa, eftersom han inte (av naturliga skäl) uppgivit detta själv någonstans såvitt jag vet, och var och en får bilda sig sin egen uppfattning utifrån de uppgifter jag presenterar.

En jakt efter min mamma påbörjades, och innan det blev känt för Christer och hans sambo att mamma var inlåst på psyket, startade han rykten om att min pappa hade henne inlåst i huset och att hon inte fick kontakta omvärlden. Pappa skulle ha mördat henne och diverse annat hemskt. När hennes psykvistelse blev känd så ändrades det till att pappa gjort så att min mamma hamnat på psyket, och att han var en psykopat som manipulerade henne. Christer planerade att kidnappa mig och Daniel från pappa, vilket han berättade för flertal människor. Dessutom ringde han till min pappa och sade att han skulle komma och skjuta honom.

Christer framställde sig själv som en orolig bror, en bild som – milt sagt—inte överensstämmer med dessa två anteckningar skrivna av min mamma:

Cs6Cs8

 

Varför var han så hatisk och aggressiv mot henne om han verkligen trodde att pappa var den hemska personen och min mamma ett offer?

Cs1Cs2Cs3Cs4Cs5Cs7Cs9Cs10Cs11

Christers lögner och smutskastande nådde bland annat till Barnavårdscentralen och en personal vid namn Elisabeth, som min mamma nämner i sina skrivelser. Det var Nordmark skolas dåvarande rektors fru, och med tanke på att skolkonflikten började och pågick under tiden Christers beteende var aktuellt, så nådde hans ord rektorn – vilket i sin tur orsakade att rektorn fick Christers fabricerade bild av min pappa. En psykopat som ville isolera sin familj och därför inte ”tillät” sina barn gå i skolan. En obehaglig person som bara ville bråka. Nog för att mycket fel begicks av kommunen i skolkonflikten, vilket jag som sagt kommer beskriva i ett separat inlägg, men min bestämda uppfattning är att Christers lögner förhindrade en lösning i skolärendet, och att han var delaktig i att skapa det. Christer hörde dessutom av sig till socialen, närmare bestämt socialchefen Christina Steijner och framförde sin historia.

Nedan är en berättelse skriven av en väninna till min mamma, Anita Supponen, en person som arbetat på socialen i Filipstad och dessutom varit ombud åt min mamma. Hon var en av de som hjälpte min mamma att få mig och Daniel omhändertagna av socialen. Mer om henne senare.

anita supponens redogörelse (1)anita supponens redogörelse (2)


Varför?

För mig är alltsammans väldigt tydligt. I en av min mammas skrifter (den tio sidor långa vilken finns längst ned i detta inlägg: http://www.filipstadsfallet.com/?p=54) berättar hon att Christer påstår sig sakna minne från det att han är tolv år och yngre. Jag tror att han valt att säga det av bekvämlighetsskäl. Med anledning av att min bror Daniel uppgivit att han som liten bevittnat Christer och vår mor ha samlag vid en övernattning i Christers hus, kan man spekulera om huruvida Christer var inblandad i den incest och andra ofattbara saker som pågick under hans och min mammas barndom.

Jag har dessutom uppgifter om medlemmar i Christers familj som ytterligare gör mig säkrare på min uppfattning i detta, men jag tänker inte skriva om det här utifrån respekt för de familjemedlemmarna, vilka jag — på de uppgifter jag har i dagsläget — ser som offer.

När det kom fram till Christer att mamma börjat må dåligt över sin barndom och även öppnat sig om de övergrepp hon utsatts för, är min uppfattning att Christer fick panik. Mamma öppnade en dörr till den smutsiga, hemliga värld de levt i och bjöd in utomstående för att se vad som pågått. Se allt vidrigt. Beskåda skammen och gränslösheten.

I mammas psykiatriska journal står antecknat 2000-05-03: “Hon beskriver sig som att allting är nästan kaos för henne just nu. Upprinnelsen till det hela är en historia om att brodern har ringt och försökt få tag i henne och Carina har sagt att hon vill vara ifred just nu och vill inte ha kontakt med någon. Dock hade någon väninna till Carina sett henne i Filipstad i fredags och förmodligen kontaktat brodern som hade ringt hem. Det hade varit ett mycket otrevligt samtal och brodern hade framfört hot gentemot Thomas. Ytterligare hade under helgen någon från Stockholm som de inte kände, ringt och sagt att han på uppdrag av brodern skulle ‘komma upp till Nordmarkshyttan och knäppa Thomas’. /…/ Att hon har polisanmält brodern, tycker hon ändå på ett sätt känns lite skönt, så att hon nu kan mera markera gentemot andra att hon inte finner sig i att bli behandlad hur som helst, utan kan formulera för sig själv, att nu får det vara nog.

Mormor Marianne fick om möjligt än mer panik. Hon åkte till mammas psykavdelning 2000-05-08 och gick, likt en patrullerande vakt, fram och tillbaka på gatan utanför i flera timmar. Enligt mig ett klart meddelande: ”Vi vet vad du gör, var du är. Glöm inte att du inte är skyddad därinne, vi finns härute och väntar på dig.”

Kanske till och med: ”Vi vet dessutom vad du har gjort, och det gör du också. Du är inte bättre.”

Psyket ringde till min pappa och bad honom komma och hämta min mamma på grund av att hon var fullkomligt panikslagen, och psyket hade ingen möjlighet att avhysa Marianne från platsen. Allt gick så hastigt till att min far inte ens hann ordna barnvakt, utan vi fick följa med och se hur mamma smög ut bakvägen från psyket. Jag fick till och med en snabb blick på mormor, där hon gick med ett märkligt uttryck i ansiktet.

I mammas psykjournal står antecknat 2000-05-11: “Carina är mycket arg, som hon uttrycker just nu. Hon känner att ilskan väller över henne allt mer. Det hon brottas med är att hennes anhöriga fortsätter att behandla henne på det sätt som hon de gör och hon kan inte förstå hur de kan göra på det sättet. Pratar en hel del om att hon har ingen möjlighet att själv kunna förändra andra, utan att det enda hon kan förändra är sig själv och det som hon pratar om, att sätta gränser, blir ju viktigt för henne i så motto att hon sätter gränser för sig själv. Att andra skulle förändra sig genom detta kanske inte är att tänka på, och det här resonemanget kan man förstå.”

2000-05-15: “Ett problem hon nämner är att hon inte får vara ifred för sin mor och sin bror och hon tycker dessa borde förstå detta och inte behöva någon information från henne om detta. Som det nu blir får sambon Thomas stå för mycket av den konfrontationen som blir och i anhörigas ögon blir han kanske också lite ‘boven i dramat’. Jag framför min åsikt att hon bör meddela sina anhöriga hur hon vill ha det, inte minst för att därigenom försöka minska trycket för egen del.”

2000-06-04: “Anonym anhörig är orolig för Carina, de tror att hennes sambo är elak och håller henne inlåst någonstans. De har försökt få kontakt med henne men inte lyckats. De undrar vart de ska vända sig för att få hjälp. Jag hänvisar till sambon eller att de kontaktar soc.”

Om man jämför Christers tillvägagångssätt och min mammas så finns där likheter som inte går att förbise. Mamma beskriver i sina anteckningar hur Christer ringer runt till människor, går och frågar ut andra, kontaktat hennes och min pappas före detta partners — vilka de varit separerade från i tjugo år.

Allt detta gjorde även min mamma efter att jag och min bror berättade om hennes övergrepp. Dessutom dök ett ord upp igen; hjärntvätt.

För mig är, som sagt, alltsammans väldigt tydligt. Mamma börjar avslöja familjen Widegren-Simms mörka familjehemligheter. Hon känner stöd hos pappa vilket naturligtvis hennes bror och mamma märker. Pappa blir en omedelbar syndabock som måste bort ur deras systers och dotters liv för att de själva inte ska råka illa ut. När mamma fortsätter berätta hatas hon än mer av Christer vars beteende endast eskalerar.

Under polisutredningen om mormors misshandel av mig och Daniel uttalar mormor Mariannes man Jan att han sett min mamma behandla oss värre än Marianne. Om anledningen till att min mamma valde att börja berätta om sin barndom i samband med att hennes egen misshandel av oss började komma fram var att förflytta fokus är svårt att säga, men det känns för mig väldigt sannolikt. I hennes psykjournal står det dessutom att hon kände som att psyket var en “respit” för henne, för att hon därute kände sig jagad.

Smutskastningen och attackerna mot min pappa gick så långt att en av min mammas psykologer skrev ett intyg:

intyg

 

När mamma förstod att min pappas plats i hennes liv var definitivt slut efter att han flera år senare fick reda på omfattningen av vad hon utsatt oss för, och hon förstod att hon behövde göra något för att förhindra mig och Daniel från att få henne straffad för det hon gjort, så behövde hon inte göra annat än att kopiera sin brors beteende och ord. Han hade skapat en historia åt henne som hon endast behövde spinna vidare på. Den natt som var början till att  hennes handlingar avslöjades uttalade hon, bland andra saker, en mening som i detta inläggs sammanhang blir mycket obehagligt: ”Jag ska gå till andra sidan vägen där jag hör hemma.” Det vill säga, på andra sidan vägen där hennes bror bor.

Om man dessutom lägger till att mamma i dag förnekat att hennes mamma utsatt henne för incest, och att hon har så pass bra kontakt med sin bror och dennes fru att den sistnämnda sände ett brev till Folåsa som var ämnat som en skrift till stöd för min mor, så blir det hela än obehagligare. Särskilt som ett förnekande av min mormors incestuösa övergrepp i min mammas tankevärld säkert friar henne från den erkännande meningen i hennes psykjournal. ”Hon har betett sig mot sina barn så som hennes mamma gjorde mot henne.

Kommentarerna förhandsgranskas ej och tillhör annan databas än denna hemsida. Alla kommentatorer ansvarar därför för sina egna inlägg. Samtliga uppmanas att hålla god ton och följa svensk lag.
This entry was posted in Bakgrund, Före 2005, Uncategorized and tagged , , , . Bookmark the permalink.
  • Anna

    Men älskade medmänniska. :’( Din berättelse är så smärtsam och mardrömslik så jag vet inte vad jag ska säga… Känner med dig nåt otroligt och jag önskar dig en fortsättning på livet med ljus, glädje och kärlek och att det ni tvingats gå igenom ska släppa greppet om er. Kan inte ens föreställa mig hur det känns. Inte ens för en sekund…

    Stor kärlek till er alla tre!

    God bless <3

    //anna

    • http://filipstadsfallet.com/ MelindaNorberg

      Tack så hemskt mycket för fina ord, Anna. Jag ska göra vad jag kan för att ta mig vidare från alltsammans när dagen kommer då det är möjligt. Kram / Melinda